Hejsan!

Jag hade inget bättre för mig så jag skrev en liten del på Angie. Det är inte mycket det medger jag men det är allt jag har för tillfälligt. Hoppas ni gillar det ;)

Kram S

Kapitel 2
 
Jag blev plötsligt medveten om allting, jag befann mig i ett tomt rum men jag var inte själv. Någon stod och tittade ut ur fönstret. Jag öppnade snabbt mina ögon för att bekräfta allt jag redan visste. HAN stog och tittade ut genom fönstret. Jag hade bara öppnat mina ögon i bråkdelen av en sekund, ändå kunde jag se så mycket. Det var mörkt och dött ute, jag låg på en gamal röd antagligen en tidigare modern soffa i ett smutsigt unket rum med en lampa tänd. Jag visste inte hur jag skulle reagera så jag låg stilla och låtsades sova eller vad det nu var jag gjorde innan.

  "Cause what you don't understand is I'd catch a grenade for you, throw my hand on a blade for you" Jackson fiskade upp en mobil ur bakfickan och svarade. Han mumlade något. Jag spetsade mina öron och lyssnade. "Kunde du inte ha sagt det LITE tidigare ?! Typ innan jag tog på mig uppdraget ?!" HAN var nu påväg ut ur rummet och jag kunde känna lukten av allt damm som yrade runt där han hade gått. "Jaha men nu är det försent, hon håller redan på att fullborda förändringen... Hon borde snart vakna." Jag kunde känna att han stirra på mig, innan jag hörde hans fotsteg blekna bort.

När alla var avsläppta och vi åkte genom stan frågade Jenny "Ska du natta hos mig ? Mamma och pappa är inte hemma på några dagar så..." Jag tänkte igenom det ett tag, jag skulle slippa att bli påkommen (att jag drukigt) "Visst, jag ska bara ringa Sarah." Jag började knappa in nummret men blev avbruten. "Ursäkta att jag frågar.. Men... Undrar du aldrig vilka dina riktiga föräldrar är och vad som hände med dom ?" Jag tryckte på grön lur, Sarah sov antagligen så hon skulle nog inte svara, fast det skulle inte förvåna mig om hon gjorde det, hon praktiskt taget levde med sin mobil. "Joo, visst gör jag det. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem." Sarah svarade inte då jag skrev henne ett sms som hon antagligen skulle se så fort hon vaknade. "Oroa er inte, sover hos Jennan. Pöss" Vi var halvvägs genom stan när jag såg honom. Det var enkelt att känna igen honom även om jag såg honom bakifrån. Jackson. "Jag behöver lite luft kan du stanna" Jennan såg lite förvirrad ut. "Jag kan veva ner ruterna om du vill." Men det ville jag ju inte. "Nej, jag behöver röra mig lite, jag går härifrån hem till dig, är det okej ?" Jenny såg lite förrvirrad ut "Ehh jag antar det och du kommer sen ?"  "Jaa självklart." sa jag och hoppade ut ur bilen som nu var stannad. "Vi ses senare" Jag stod och tittade efter bilen som var påväg bort och gick senare efter Jackson som var en bit bort nu. Han var påväg ut ur stan så jag skulle inte ha så långt att gå till Jennan. Men vad i helvete håller jag på med ?! Jag är i stan mitt i natten och följer efter en kille jag inte känner. Jag måste ha något seriöst sjukt fel i huvudet men just nu brydde jag mig inte. Jackson svängde in till höger och jag också 20 meter bakom. 
    När jag kom runt hörnet var han borta. Jag gick efter, vägen delade sig och jag gick vänster. Efter ungefär 10 minuter hade jag gått ganska långt och kommit till en återvändsgränd. Jag tittade mig omkring men såg inte mycket. Plötsligt hörde jag något. Det var något som lät som vinden typ svisch fast mycket starkare. Jag tittade upp men såg inget. Jag skulle precis vända och gå tillbaka när jag kännde det.
Jag kände ett andetag i min nacke, jag skrek till och skulle börja springa när jag greps tag av ett par armar. "Och var tror du att du ska ta vägen ?" jag kännde igen hans lena otroliga röst, jag kännde när hanns tänder trängde igenom min hud och efter det en otrolig smärta... Sedan blev allt svart.

   Strax därefter kom A,T,J och M fram till oss. "Nejmen vem är den här snyggingen ?" frågade Mia. Det var inte bara jag som var full. "Hörni, det här är Jackson, Jackson det är är Alex, Mia, Jenny och Tom" När jag såg på Tom såg jag något anklagande i hans ögon men jag var för full för att bry mig. "Angie, vi tänkte sticka nu, ska du med eller ?" Jag tittade en snabb gång på Jackson. "Visst" sa jag. "Vi ses väl i skolan antar jag" Jackson tittade på mig med något förundrande i blicken. "Anta inte för mycket" sa jag och boxa till honom lätt på axeln och jag drog fort undan handen, han var hård, jag menar STENhård. Jackson ryckte till och försvann.
    Vi gick till Jennys bil, hon skulle skjutsa alla hem, påväg till bilen vände jag mig om och kollade efter Jackson men jag hittade honom inte. Hans beteende var konstigt. Aja. "Pax för att sitta i fram." sa jag och hoppade in i bilen och satte på musik, lugn musik. Alla utom Jenny buade eller sa något i stil med "Byyyyt, vi orkar inte lyssna på din kärring musik." Men jag brydde mig inte, som vanligt inte. Jag skulle bli avsläppt sist eftersom jag bodde nära Jenny.

Jag slog huvudet i bänken av ren uttråkad. "Får jag bjuda dig på em drink?" Jag tittade upp till höger om mig och tittade in i ett par blåa underbara ögon. "Ähhhhe..." Helvete vad han var snygg.. Mitt huvud snurrade. Jag samlade mina tankar och försökte få fram ett ordentligt svar. Jag lyckades inte särskillt väl. "Äh, n-neej det är bra, tack" "Okej, som du vill." Han hade en otolig röst. Han skulle säkert kunna vara sångare. Kanske var han det, vad visste jag om det ? Jag visste inget om honom. Utom det uppenbara då.. Att han var så jävla snygg. "Såå... Vem är du då?"  Jag tycktes se ett leende i hans perfekta ansikte men jag var inte säker. "Jag heter Jackson Lantz och du ?"  "Jag heter Angelica York, jag har inte sett dig här förut, är du ny här ?" Gud vad löjlig jag lät. "Ja, jag flyttade hit för... Hmmm... Kanske tre dagar sedan eller något åt det hållet. Jag ska börja på Eraes college nästa vecka." Jag blev förvånad. Okej jag medger att det kanske inte var så oväntat att han skulle gå på samma skola som mig men jag hade nog trott att han skulle gå inne i Stan. "Skojar du ?" Han såg osäker ut men hade något i ögonen som jag inte kunde identifiera. "Nej, jag skojar inte jag ska börja där, hurså ?"  "Du får ursäkta mig men jag trodde inte att du var någon småstads person, så jag fick för mig att du skulle gå i Stan."  "Jaha, går du där?"  Jag?! Varför skulle jag gå inne i Stan? "Ähhhem. Nej jag går på Eraes. Hurså ?"  Han log ett strålande leende och jag kunde inte hålla mig så jag log också. "Du ser inte ut som en småstads person." Han log ännu mer. Han var så ortoligt vacker. "Angie !?" Jackson tittade frågande på mig. "Ja, det är jag" svarade jag på hans frågande blick.

Så var det fredagkväll och jag stod i min walkin-in-closet ,med mjukisbyxor och en gammal t-shirt, funderade på vad jag skulle ha på mig när mobilen pep. "Är du klar snart? :) <3" Det var Jenny. Hon skulle komma och hämta mig. "Ja, snart <3 kom om 10" Det var inte sant, det där först. Jag hade varken sminkat mig eller klätt på mig men jag tänkte inte anstränga mig särskillt mycket. 5 minuter senare var jag klar. Jag hade valt min ljusblåa blus, ett par jeans-shorts och ett par vita leggings under det. På fötterna hade jag mina röda converse. Jag hade bara eyeliner och lite rouge. Eftersom jag hade lockigt hår brydde jag mig inte om att göra något med det. TUUUUUUUUUUUUT!!! Det var ingen tvekan om att det var Jenny hon var världigt otålig. Kanske inte en av hennes bäste egenska direkt. Jenny hoppade ut och gav mig en kram och sedan satte hon sig på passagerarsidan. Jag tittade på henne med en förundrad blick. "Du kör snabbare än mig och vi är sena" hon log. Hon hade rätt. Jag körde 3 gånger så snabbt som henne. Men vi var inte sena, inte än. Men som sagt Jenny var otålig.
 
O'donalds var fullpackat. Så fullpackat det oftast bara blir på söndagar. Jag och Jenny gick in och letade efter Alex, Mia, Tom och Felix. Vi hittade dom vid ett bord längst in i vänstra hörnet. Musiken var på hög volym och just nu spelades I gotta feeling med Black Eyed Pease, det var fullt på dansgolvet.
 
Jag skulle inte kunna överleva den här kvällen nykter därför frågade jag Alex om han skulle med till baren. Såklart skulle han det. Alex var den där typen... Vad kallar man det... Den "tuffa" typen fast ändå inte. "En öl och en martini" sa jag till bartendern och som jag väntat bad han om legitimation men det var inget problem jag hade skaffat ett fejk för ett bra tag sedan på internet. Man kan visst göra allt där nu för tiden. Alex tittade bekymrat på mig och jag visste varför, jag brukade hålla mig till en lättöl, men han sa inget. Det var det som var skönt med Alex, han ifrågasatte mig aldrig som Jenny eller Tom skulle gjort. "Botten upp" nickade jag mot A. "En till tack" Så satt vi där ett tag och tittade ut över dansgolvet. Jag svepte blicken från vänster till höger och sedan till baka. Plötsligt fångade en kille min blick. Han var utomårdentligt snygg, blond, blåögd, muskulös och in min ålder, kanske något år äldre. Han tittade på mig. Jag skruvade på mig och rodnade, jag vände mig om.
Någon drog ut stolen till höger om mig och satte sig. Jag la inte särkillt mycket uppmärksamhet åt det. "Vad har du gjort idag då?" fråga jag Alex. "Ähh inget särskillt, laddat ner några låtar och filmer."  "Någon bra ?" "Inte som du tycker" Jag skrattade till "Vad förvånad jag är" Han skrattade också. Alex var inte den som laddade ner komedier utan för honom var det blod som var bra. Då kom Jenny fram till oss. "Vill du dansa?", frågade hon A. "Nej tack, jag tror jag står över", svarade jag och alla tre garvade. "Visst" sa Alex och dom gick sin väg.

Efter skolan skulle Mia, Jenny och jag åka in till Stan. Kolla i affärer, ha en tjej dag
helt enkelt. Vi tog min bil och var i Stan på en halvtimme. Stan låg ca 3 mil från Eraes. Mia och Jenny pratade om något, jag var inte riktigt närvarande. Vi -Mia och Jenny- skulle köpa kläder till fredagen/imorgon. Själv tänkte jag bara ta något från garderoben. "Angie?!" Vad vill hon nu då? "Jaa, Mia?" svarade jag irriterat. Hon verkade chockad över mitt ansiktsuttryck.
Själv trodde jag bara att jag såg tråkad ut. Men så var det antagligen inte. "Är det okej eller?" Jag hade ingen aning om vad hon snackade så jag var ärlig "Va?" Mia suckade och sa igen
"Är det okej om jag bjuder ut Tom?" Jag brast i skratt. "Varför frågar du mig om det ? Borde du inte fråga Tom?" Hon suckade igen "Ja, jo, jag vet. Men jag vet att han är kär i dig." Nu var det min tur att sucka. Jag visste så väl att han var kär i mig, jag visste bra inte vad jag skulle göra åt det. "Gör som du vill, mig kvittar det." Hon verkade uppriktigt glad och jag hoppades innerligt att Tom skulle säga ja åt Mia, då kanske han skulle lämna mig ifred och Mia skulle skutta av glädje.
Både Mia och Jenny hittade några grymt snygga klädersplagg att ha på sig ikväll och jag hittade en bok som verkade bra. Påvägen hem stannade vi på MC donalds och jag fick några kommentarer om att jag läser så mycket men som vanligt lyssnade jag inte riktigt.

Hejsan, det här är min nya blogg där jag skriver en historia. Jag kan inte lova att uppdateringen blir så bra men men.

DEL 1

Förord:
 
Jag borde ha sprungit, när jag hade chansen, när jag förstod att han ville mig illa.
Jag borde ha sprungit...
 
 
Kapitel ett
 
Mitt namn är Angelica York. Jag är 16 år och har bott i detta helvete till småstad Eraes i hela mitt liv.
Eraes är en liten stad -om man nu kan kalla det stad- i västra U.S.A
Det är ofta soligt här och man får lätt en vacker solbränna.
Eraes är en stad där alla känner alla och alla är glada och muntra, bortsätt från mig då.
Alla vet ens historia, man kan inte ha några hemligheter här.
 
 
Jag satt i min nya begagnade Dodge Stealth från 91 -Det var bara en reserv bil tills jag hade råd att köpa en nyare- påväg till skolan.
Utanför regnade det vilket var ovanligt. Jag såg bara några meter framför mig så jag fick köra sakta. Jag hatar att köra sakta!
Något sprang förbi framför mig. Jag tryckte ner bromsen och bilen stannade fortare än jag han blinka och jag kvävde ett skrik.
Det var inget där när jag tittade mig omkring. Vägen var helt öde...
 
Min adoptivs mor Sarah brukade,när jag var liten, säga att jag yrade när jag hade sovit för lite,som den här natten. Själv tycker jag att sömn är helt
onödigt. Man kan ju hitta på så mycket annat på nattan som i mitt fall, läsa. Det finns inget bättre än en bra bok. Och jag kan ju alltid sova på fysiken.
Fast det tycker inte Mrs Dewey, fyskik läraren.
 
Parkeringen var full när jag kom fram till skolan. Jag fick tag i en ledig plats och fick nu skynda mig till lektionen eftersom regnet hade försenat mig.
 
Dom tre första lektionerna gick hyfsat snabbt -inte tillräckligt snabbt för mig.
På lunchen snackade alla om fredagens planer, Alex, Mia, Tom, Felix och Jenny. Alla utom jag.
Alla skulle till O'donalds på fredags kvällen. O'donalds var det enda populära stället (trots dess namn) -med ett dansgolv- där ungdomarna hängde.
Själv skulle jag helldre vilja vara hemma, titta på en film eller kanske läsa. Men min adoptivs mor gillar inte att jag är hemma så mycket. 
Hon tycker att jag borde vara ute med mina kompisar -fast om hon vetat att jag mest hade killkompisar kanske hon skulle ändra sig, jag brukar inte ta hem kompisar-
men egentligen vet jag att hon bara vill få ut mig ur huset så att hon kan få lite tid ensam med Kevin. Kevin, min adoptiv far. "Angelica?!" Det var Mia.
"Angelica, hallå?" Jag ryckte till och suckade irriterat. "Ja, vad är det Mia", sa jag med en aning hård röst. "Ska du med eller?" "Javisst" svarade jag utan att veta 
vad det var jag tackade ja till, jag antog att det var till O'donalds. Det var det enda jag visste om iallefall.
 
Senare på kvällen låg jag i min säng i mitt nyrenoverade rum och tänkte på Tom. Han hade vart kär i mig ett bra tag nu.
PIIIIP!! När man talar om trollen. "Hejsan, ska du med till O'donalds?" , ett sms från Tom. Jag svarade lite kort att jag skulle det, stängde av mobilen så att jag kunde läsa ifred.
Just nu läste jag "Twilight", det ver en ganska fjantig bok om man tänkte på det. En klumpig tjej blir kär i en stilig vampyr, bla bla bla, som om vampyrer skulle finnas. Nu blev
jag irreterad. Skärpning Angelica ! Det är bara en bok. Jag somnade fort efter det.
 
På fredagen pratade alla som vanligt om O'donalds, fast nu snackade dom inte om vilka som skulle med, utan vad man skulle ha på sig. Så löjligt.
Vi hade fått läxa i fysik av Mrs Dewey, inte för att jag kommer göra den men ändå...

Den slutar lite konstigt men jag antog att ni inte orkade läsa så mycket.

Kram S